Författare:

Sebastian Hammer, Marieke Snel, Hildo J. Lamb, Ingrid M. Jazet, Rutger W. van der Meer, Hanno Jijl, Edo A. Meinders, Johannes A. Romijn, Albert de Roos, Johannes W. A. Smit

Publikation:

Journal of the American College of Cardiology

Patientgrupp:

Tolv obesa patienter (genomsnittligt BMI: 35,6 kg/m2, snittålder; 48,3 år) med typ 2-diabetes. Alla behandlades med insulin, i visa fall i kombination med orala blodsockersänkare, och viktstabila de senaste tre månaderna innan studiens början.

Bakgrund:

Fetma och typ 2-diabetes är förknippat med ansamlandet av triglycerider i exempelvis hjärta, lever och bukspottkörtel. Det finns studier som indikerar att ansamlingen av triglycerider i hjärtat kan påverka dess funktion negativt. Studien syftar till att utvärdera effekten på obesa diabetespatients myokardiala lipidinnehåll vid en längre tids lågkalorikost.

Behandling:

Studien bestod i två studietillfällen, före och efter en 16 veckor lång interventionsperiod med VLCD (Modifast, 450 kcal/dag [i Sverige var Modifast en VLCD-produkt fram till slutet av år 2000, då den uppgraderades till en LCD-formulering/Impolin AB]).

Tre veckor innan studien inleddes sattes alla orala blodglukossänkare ut och insulinbehandlingen intensifierades. När VLCD-perioden startade och under hela intervenionsperioden sattes sedan all glukossänkande medicin ut helt, även insulinet.

Resultat och diskussion:

Kalorirestriktionen minskade BMI från i genomsnitt 35,6 kg/m² till 27,5 kg/m² (p<0,001). Efter de 16 veckorna hade den glykemiska kontrollen förbättrats signifikant och fasteblodsockret sjunkit från i genomsnitt 11,4 mmol/l vid starten (trots högdosinsulin som ersättning för tablettbehandlade) till 6,7 mmol/l (p<0,001) efter de 16 veckornas kostersättningsbehandling (utan någon blodglukossänkande behandling). HbA1c hade sjunkit från 7,9 till 6,3 (p<0,006) och plasmanivåerna av fettsyror (NEFA - non-esterified fatty acids) hade sjunkit från 0,92 mmol/l till 0,67 mmol/l (p<0,001).

Även plasmanivåerna av leverenzym, totalkolesterol, triglycerider, leptin och CRP hade sjunkit signifikant efter 16-veckorsdieten, samtidigt som adiponektinnivåerna ökat.

Myokardiala triglyceridinnehållet hade efter behandlingen sjunkit signifikant, från 0,88 till 0,64 (p<0,019), samtidigt som det hepatiska trigrlyceridinnehållet sjunkit från 21,2 till 3,0 (p<0,001). Både systoliskt och diastoliskt blodtryck sjönk signifikant under perioden, likaså hjärtfrekvensen, som ett resultat av den kraftiga viktnedgången. Vidare minskade cardiac output (CO) signifikant, från 7,971 l/min till 6,508 l/min (p<0,001) och vänsterkammarmassan (LV mass) från 118 g till 99 g (p<0,001).

Slutsats:

Denna studie visar att en längre tids kalorirestriktion för obesa typ 2-diabetiker minskar BMI och leder till väsentligt förbättrad glukosreglering. Datan visar också att triglyceridinlagringen hos dessa patienter är flexibel och påverkbar med kalorirestriktiv behandling. Både det myokardiala och det hepatiska triglyceridinnehållet minskade och blodtrycket, hjärtfrekvens, lipidnivåer och insulinkänslighet mm förbättrades.

Länk till rapporten