Författare:

H Lantz, M Peltonen, L Ågren, J S Torgerson, Avdelningen för kroppssammansättning och metabolism, Sahlgrenska sjukhuset, Göteborg

Publikation:

Journal of Internal Medicin 2003; 253: 463-471

Patientgrupp:

334 patienter med fetma (BMI >30 kg/m²) i åldrarna 18 - 60 år, varav 86 män. Initialt genomsnittligt BMI var 38,7 kg/m².

Bakgrund:

Fetma är en kronisk sjukdom och det finns därför ett behov av långsiktiga behandlingsprogram. Kirurgi har visat sig kunna ge stora och bestående vikminskningar, men för de flesta fetmapatienter är kirurgi av olika anledningar inte ett alternativ. Istället måste andra metoder användas, för vilka det fortfarande finns relativt få studier med behandlingsperioder på över tre år.

VLCD används ofta i överviktsbehandling och resulterar då i en snabb och kraftig viktnedgång. För att upprätthålla denna viktnedgång följs VLCD-behandlingen ofta av olika typer av åtgärder, som hypokalorisk diet, fysisk aktivitet, beteendemodifikation och/eller intermittenta VLCD-perioder. Studier av intermittent VLCD-uppföljning har gjorts under perioder kortare än ett år, men mer långsiktiga resultat saknas. Ett alternativ till intermittent behandling skulle också kunna vara att VLCD används vid behov (on-demand) när det finns en tendens till viktåterfall.

Behandling:

Patienterna delades in i två randomiserade grupper, en för intermittent behandling och en för behovsstyrd behandling. Båda grupperna startade med en 16-veckors kur med VLCD (Modifast i tidigare formulering). Under de följande tre veckorna återinfördes vanlig mat stegvis och under resterande period (upp till 2 år) rekommenderades en individanpassad hypokalorisk diet.

Den intermittenta gruppen upprepade dessutom en ren VLCD-kur under två veckor var tredje månad, medan den behovsstyrda gruppen använde VLCD så snart deras vikt passerat en individanpassad och förutbestämd gräns.

Resultat och diskussion:

Efter den inledande VLCD-perioden hade patienterna i den intermittenta gruppen i genomsnitt minskat 20,6 kg motsvarande 18,3 % och den behovsstyrda 22,0 kg motsvarande 19,0 % (p<0,001)

Två år efter behandlingsstarten hade de som fullföljt behandlingen i det båda grupperna i genomsnitt minskat 7,0 kg motsvarande 6,2 % respektive 9,1 kg motsvarande 7,7 %. Denna viktminskning var klart signifikant (p<0,001) men skillnaden mellan grupperna var det inte. Efter två år hade 44 % av patienterna i den intermittenta gruppen och 62 % i den behovsstyrda upprätthållit en viktminskning på mer än 5 % (p =0,054). Motsvarande siffror för viktminskning på över 10 % efter två år var 28 % respektive 38 %.

En signifikant skillnad som upptäcktes var att män i den behovsstyrda gruppen minskade signifikant mer i vikt än män i den intermittenta gruppen, 14,5 ± 11,0 kg jämfört med 4,0 ± 10,5 kg (p <0,01).

De flesta riskfaktorerna för hjärtkärlsjukdom förbättrades signifikant under det första året. Antropometriska mått, insulin, HDL- och LDL-kolesterol förbättrades också något efter två års behandling.

Slutsats:

Kliniskt signifikant viktminskning uppnåddes efter två års VLCD-baserad behandling. Strukturen på den uppföljande behandlingen hade ingen signifikant påverkan på viktnedgången i studiepopulationen som helhet, men män kan ha fördel av en behovsstyrd VLCD-strategi.

Länk till rapporten