Referat av James L. Early

Referat av "Sibutramine plus meal replacement therapy for body weight loss and maintenance in obese patients"



Författare:

James L. Early, Caroline M. Apovian, Louis J. Aronne, Madelyn H. Fernstrom, Arthur Frank, Frank L. Greenway, David Heber, Robert F. Kushner, Kristine M. Cwik, Julia K. Walch, Ann C. Hewkin och Vicky Blakesley

Publikation:

Obesity Vol. 15 No 6 June 2007

Patientgrupp:

Män och kvinnor mellan 18 och 50 år med god generell hälsa men ett BMI mellan 30 och 40 kg/m2. De hade varit viktstabila (±2 kg) under tre månader innan screeningen. Alla hade genomsnittligt systoliskt blodtryck på ≤140 mm Hg, genomsnittligt diastoliskt blodtryck på 90 mm Hg och snittpuls på 95 bpm vid screening och baseline.

Bakgrund:

Kliniska studier har visat att bibehållen viktnedgång kan förhindra eller motverka fetmarelaterade sjukdomstillstånd, som diabetes, högt blodtryck och högt kolesterol. Tyvärr visar långtidsdata att många patienter går upp i vikt igen inom fem år och därmed ökar åter risken. Ett sätt att upprätthålla en lågenergikost är att använda måltidsersättningar och att kombinera dessa med läkemedel skulle kunna öka följsamheten och effektiviteten.

Sibutramin, en serotonin- och norepinefrinåterupptagshämmare, påverkar mättnadskänslan och är indicerat för långtidsbehandling av fetma. Denna studie utformades för att utvärdera effekt och säkerhet med en kombinationsbehandling bestående av både sibutramin och måltidsersättning.

Behandling:

Under Fas I fick alla medverkande 10 mg sibutramin tillsammans tillsammans med två måltidsersättningar av LCD-typ som ersättning för två vanliga mål mat, en vanlig lågenergimåltid och ett hälsosamt mellanmål. Dessutom fick alla beteendevetenskaplig vägledning.

Under Fas II randomiserades de som minskat minst 5 procent av sin ursprungsvikt under Fas I in i en av två grupper. Den ena gruppen fick 15 mg sibutramin, en måltidsersättning av LCD-typ samt två vanliga lågenergimåltider (totalt energiintag per dag ≈1 500 kcal). Den andra gruppen fick placebo samt tre vanliga lågenergimåltider (totalt energiintag per dag ≈ 1 500 kcal). Båda grupperna fick dessutom beteendevetenskaplig vägledning.

Resultat och diskussion:

Studien påvisade att kombinationsbehandling med sibutramin och måltidsersättning av LCD-typ samt beteendeförändring är en säker och effektiv strategi som resulterade i substantiell viktminskning under tre månader och vidmakthållande av viktminskningen alternativt ytterligare minskning under ytterligare nio månader.

Under Fas I var den genomsnittliga viktnedgången 8,3 kg (p<0,001). 85,1 % av deltagarna minskade 5 % av den initiala vikten, 29,8 % minskade ≥10 % och 5,7 % minskade 15 %. Viktminskningen under Fas I medförde också bland annat följande förändringar: BMI-sänkning med 3,3 kg/m2, minskning av midjemåttet med 9,8 cm, sänkning av triglycerider med 34,0 mg/dL, sänkning av HDL-kolesterolet med 1,6 mg/dL, sänkning av blodglukos med 2,3 mg/dL och insulinsänkning med 3,0 μU/mL.

Patienterna som under Fas II fick sibutramin och måltidsersättning gick ner ytterligare 2,5 kg i vikt, medan patienterna i placebogruppen istället ökade i snitt 2,8 kg i vikt. Skillnaden i absolut genomsnittlig viktnedgång mellan grupperna (5,3 kg) var statistiskt signifikant (p=0,001).

Under Fas II gick 30,9 % av patienterna i sibutramin-gruppen ner ytterligare ≥5 % av vikten vid randomiseringen, jämfört med endast 2 % av patienterna i placebo-gruppen. Andelen patienter som behöll 80 % eller mer av sin viktnedgång från Fas I under hela Fas II var signifikant högre i sibutramin-gruppen (85,5 % vs. 36,7 %).

Den absoluta minskningen i vikt återspeglades också i procentuell viktminskning och minskning av BMI. Viktminskningen var också förknippad med minskat midjeomfång. Skillnaden i minjeomfångets minskning från randomisering till slutet av Fas II mellan grupperna var signifikant (- 4,5 cm, p<0,001).

De flesta biverkningarna ansågs milda eller moderata i intensitet och innefattade muntorrhet, huvudvärk, förstoppning och sömnproblem. Det fanns ingen signifikant skillnad mellan grupperna när det gällde allvarliga biverkningar och dessa ansågs icke-relaterade eller osannolikt relaterade till behandlingen.

Dieter som inkluderar måltidsersättningar tycks ha bättre följsamhet än dieter baserade på självvald kost, troligen på grund av det minskade antalet livsmedelsval för patienten och därmed minskad risk att misslyckas.

Slutsats:

Sibutramin tillsammans med måltidsersättning och beteendemodifiering är en säker och effektiv strategi för att uppnå och bibehålla viktminskning hos obesa patienter.

Länk till rapporten