Författare:

J K. Winkler et al, Tyskland och Schweiz

Publikation:

Obesity Facts (2013) 6, 469-480

Syfte:

Studien syfte var att jämföra effekten av ett 1 årigt viktminskningsprogram hos patienter med fetma klass 1 och kraftig/svår fetma klass 11 (BMI <40) och extrem fetma klass 111 (BMI >40), med avseende på viktminskning och förbättring av kardiovaskulära riskfaktorer.

Patientgrupp:

311 patienter med fetma (BMI >30 kg/m²) i åldrarna 20-65 år med genomsnittligt BMI 41,8 kg/m².

Behandling:

Viktminskningsprogramet (Optifast52) inleddes med en viktminskningsfas på 12-veckor (Low Calorie Diet 800 kcal, LCD), följt av en upptrappningsfas och en viktstabiliserings fas, under 40-veckor.

Kroppsvikt, glukos och blodfetter följdes under studiens gång.

Resultat och diskussion:

Det var hela 70 % som fullföljde studien. Viktförlusten efter ett år var 17,9 %, vilket ger ett BMI på 34,3 kg/m². Viktminskningen under 12 veckors LCD var 15,6 %. Under den efterföljande viktstabiliseringsfasen fortsatte viktminskningen med ytterligare 2,2 %.

Män hade en större viktförlust (-17,4 %) än kvinnor (-14,7 %).

Det var ingen skillnad i viktminskning när man jämförde de båda BMI-grupperna. Under den bibehållande fasen minskade däremot de med extrem fetma mer i vikt i jämförelse med gruppen med fetma och kraftig fetma (-3,1 ±0,7% vs.-1,2 ±0,6%; p=0,04). Förbättringar i blodfetter och glukosmetabolismen kunde ses i alla BMI-grupper.

Diskussion:

Denna studie är den första som tydligt visar att även patienter med extrem fetma kan få resultat av icke kirurgiska viktminskningsmetoder. Detta är ett viktigt fynd eftersom lågkaloridieter är ett mer accepterat och ett mycket mindre ingrepp än obesitaskirurgi. Bestående resultat av sådana viktminskningsprogram är fortfarande en utmaning. Uppföljning och rådgivning under flera år efter ett viktminskningsprogram, kan troligtvis förbättra utfallet på lång sikt, framförallt hos patienter med extrem fetma.

Slutsats:

En ett års viktminskningsintervention förbättrar kroppsvikt såväl som blodfetter och glukosmetabolismen hos individer med fetma och kraftig fetma och hos individer med extrem fetma.

Länk till rapporten